It's time for a new era - but what if I don't want it?

Jag sitter här i min säng. Jag har varit slö hela dagen och haft migrän mer eller mindre hela dagen. Jag har tittat igenom gamla blogginlägg man hade på lunarstorm. Jag skrattade åt mycket, men blev också väldigt sentimental och ledsen över det jag läste. Jag påmindes över hur bra jag hade det en gång i tiden. Den Lovisa jag var då. Om sanningen ska fram - jag saknar henne. Det var bara en massa skratt, händelser och ett liv.
Dessa inlägg skrev jag 2005 vilket betyder att det var ettan i gymnasiet. Minns ni förväntningarna? Hoppen och drömmarna? Man tänkte inte, man flöjde med strömmen och gjorde det som behövdes. Dreamhack Winter 2005, The Donuts, Insparkarna, Manamana-mupparna, musiken, festerna och framförallt människorna. Jag saknar det. Mina vänner.
Jag sitter här och lyssnar på Amy MacDonald och hon sjunger "There's always something on her mind, Every single day But now she's lost her way And where does she go from here?" samtidigt tittar jag i min studentmössa och känner att nej, kanske man inte är redo för världen trots allt...