Min vante

Jag har ett erkänande att berätta. Jag är en känslosam person och jag mår dåligt över saker - fast de inte lever. Petar någon ett gossedjur i ögat så hugger det lite i magen på mig.

Därför vill jag berätta om Min Vante.
Imorse cyklade jag till jobbet. Klockan var halv sju och det var 11° ute. Jag tänkte att det var kallt och drog på mig skinnjacka, scarf och vantar. Men när jag kom ut märkte jag att det inte alls var kallt, vinden var varm och det var skön luft ute. Så därför började jag svettas som en gris när jag cyklade. Jag valde att ta av mig vantarna precis när jag kommit upp backen vid gymnasiet och la dem i korgen framför mig.

Jag hade radion på i mobilen och var tvungen att hålla igen munnen för att inte skratta högt när jag lyssnade på Razz & Katrin på Mix Megapol. Jag cyklade på ett bra tag tills jag cyklade på en stor trottoarkant och märkte att allting i korgen hoppade. Det var då jag märkte det. En vante var borta!! Jag får panik och känner ångest, dåligt samvete och blir ledsen när jag tappar en vante. Jag ser framför mig en mordsituation och att vanten blir rejält misshandlad när en bil kör över den. Därför cyklade jag tillbaka en bra bit, men jag såg den inte. Den var borta.

Jag har känt en stor sten i mitt bröst hela dagen tack vare den här vanten, och när jag hade rast slumrade jag till lite grann i soffan och drömde faktiskt om vanten! Att den låg där på vägen under en buss.

Men när jag cyklade hem såg jag på långa vägar att där ligger någonting, någonting svart och lurvigt... DET VAR DEN! Min vante! Vilken lycka jag kände när jag hittade denna vante. Jag tog upp den fort och la snabbt ner den i väskan för att ingen skulle se att jag plockar random vantar jag hittar på gatan.

Men vet ni vad? Den låg vid en busskur. Är inte det udda? Att jag drömde om busskuren och vanten. Det som är udda är egentligen jag som mår så dåligt över en borttappad vante. Men det skiter jag i, jag blev väldigt glad och nu ska jag tvätta av den så den blir ren, fin och lurvig igen! :)