Bruce Springsteen 4/7 '08 Ullevi

Han är helt underbar. Jag vill säga ett ord som är starkare än underbar, men finner inget. Han är bara människa men ändå lite mer. Han är ett geni, en fantastisk optimist, en kärleksfull gestalt som bara ger och ger. Han tar i så mycket att det är oförståeligt att inte någonting spricker inom honom. Han är så bra.
Det är inte många 60-åringar som klarar av att knä-grinda på scenen, lägga sig på rygg med gitarren och "springa i luften" i cirklar, att ta i så mycket att han måste gå ner i brygga, att springa fram och tillbaka på scenen utan en paus i tre timmar. Han är utomjordisk. Han är ett geni. Han är Bossen.
Vi diggar, hoppar, gapar & skriker åt varenda låt han spelar. Det spelar ingen roll vilka han kör, de är lika bra allihopa.
Jag hamnade i trans under Two Hearts & The Promised Land. Carro var tvungen att putta på mig för att jag skulle vakna. Jag kände det han sjöng, hans känsla och hans glädje. Det var så underbart. Jag kommer att leva på denna konserten hela livet. Och den i Globen 10/12 '07. Jag kan inte beskriva det med ord, det var bara så jävla bra.

Bruce Springsteen & The E Street Band har allt. Gitarrerna, saxofonen, pianot, harmonica, fiol, dragspel, trummor som dånar och rösten.
Kan ni tänka er att han skriver texterna och musiken och klarar av att komponera in alla dessa instrument? Det är ofattbart... Det finns bara en som kan göra det, och det är han.