Homecoming

NU vart jag hemma, tryggt och säkert. Min resa började för sex timmar sedan och nu är jag äntligen hemma. Helt slutkörd i skallen.

Jag körde min pappa till Landvetter och upptäckte att jäklar vilken skön bil vi har! En knapp för att låsa hastigheten, en knapp för att få upp hastigheten, en annan för att reglera hastigheten... Allt för att slippa sätta foten på gasen! Dvs vi har en bil för den lata (därför är den perfekt för mig).
Resan upp gick fint för jag hade ju pappa i bilen. Hem däremot... Det gick lite... sämre.
Det började med att jag behövde gå på Mr. Toilet och tog den på macken som ligger precis vid flygplatsen, när jag kommer ut märker jag att jag tamefan ställt mig där det är en skylt "parkera inte här". Som tur var fanns ingen kö till toan så det tog inte ens fem minuter att komma ut igen = jag var väldigt nödig.
Sedan när jag kör iväg märker jag att jag glömt sätta upp GPSen. Jag chansar hej vilt på vart jag ska ta vägen. Dessutom håller jag ögonen på allt annat än vägen känns det som och det är då jag upptäcker polisen som står vid sidan av vägen. "Holy crap, nu får jag böter för snabbkörning eller så tar de in mig för alko-test" tänkte jag, men inget dera... Än i alla fall.
Till slut kom jag till Borås där jag skulle leta upp Knalleland. Vilket inte var så svårt egentligen eftersom det står tio stora skyltar med KNALLELAND på. Dessutom finns det en rondell som är döpt efter det. Men det blev ett par varv i den ändå, en körning upp på en trottoarkant och filbyten vilket resulterade i att jag stod diagonalt. Jag hittade till slut Gina Tricot och pustade ut.
Ut och in i olika affärer gjorde att klockan blev mycket och jag var tvungen att dra rallyt hemåt.
Så, 5 lastbilar, 2 idioter som ökar farten när man försöker köra om, 3 män i kroppsstrumpor på cyklar, 1 pundare som höll uppe 30 bilar vid ett övergångsställe och 10 000 rödljus senare är jag äntligen hemma!

Och jag måste säga, Borås... This scar will last mt whole life. Det är inte min stad.