Nu har jag uppnått min gräns för frustration och ångest.

Finns det någonting värre än känslan och vetskapen att en finne mitt i fejjan är på väg? Mellan ögonbrynen är en landmina plantad utan min vetskap och tillåtelse. Det är inbrott på privat mark. Jag står inte ut med undran och väntan på NÄR ska den sprängas?

I just wanna get out of here. Go somewhere. Do something. Be someone. I wanna live, breathe, take and give.
I just wanna get out of here.


Kanske kan det äntligen bli av ändå. All I have to do is press "send".

Idag gick jag dit alla kommer för att få frid. Men det gjorde bara ont i mig. Jag känner mig som i en dröm där man blir jagad och faller. Man kan bara inte ställa sig upp. Och om man mot alla odds lyckas, springer man i sirap. Man kommer ingen vart, hur mycket kraft man lägger i. Hur mycket man är försöker springa.

En väldigt lång dag

Idag gick jag upp tidigt tidigt för att göra mig i ordning inför dagen. Jag skulle lämna CV och presentera mig själv i en butik i Gislaved. Så jag gick upp klockan 8 och var klar vid 10.30. Då började jag min resa genom att gå bort till pappas jobb för att hämta bilen. Detta gick bra trots det usla vädret så åkte in till Gislaved och frågar efter den jag skulle fråga efter och hon svarar "hur fick du numret hit?" och jag svarar "eeeh, genom eniro". Men hon är tydligen envis, "men vårt nummer ligger inte ute på internet" svarar hon. Jag är helt ställd vid det här laget. Ta det lugnt och koncentera dig på VARFÖR jag är där istället! Så jag säger bara "okej.." och hinnar knappt säga "men" innan hon fortsätter med en suck genom näsan och med dissande-ton, "ja, du har kommit helt fel. Nummret ligger inte ute och vi behöver inga här för vi lägger ut dem på ArbetsFörmedlingen". Hon betonade A:et och F:et extra mycket för att jag skulle fatta vinken och gå dit för att söka ett (jävla) jobb istället. Men jag la på mitt största smile och sa "okey, men tack så mycket ändå!" och gick min snyggaste gång ut för helt ärligt, hon var ingen pudding. Jag såg att hon fortfarande tittade på mig när jag satte mig i bilen och åkte iväg. Så lite nöje fick jag ut av den visiten.
Jag åkte direkt till Vitsippan och fick lite timmar där så lite stålar denna månaden kan man dra in också!

Efter detta åkte jag tillbaka till pappas jobb och satte mig i massagestolen där. Jag upplevde de snabbaste 15 minutrarna i mitt liv! Det var så jäkla gott! Rygg-, huvud- och fotmassage på samma gång. Not too shabby for Lovisa!
Som gräddet på moset åkte jag till farmor och åt plättar också. Så nu är jag riktigt mätt, hyfsat nöjd och redo inför soffkvällen med choklad och härliga brudar!

Med livet som insats

Ett enda stort mysterium. Hur kan man förväntas överleva när man inte ens vet hur allting började?

Jag hade skrivit ett helt inlägg om hur allting är skit rent ut sagt. Men vid just den tidpunkten jag skulle trycka på "publicera inlägg" hör jag oväsen och en mycket irriterad röst. Jag gick till fönstret och får se en flintskallig, knubbig man halta förbi med en burk i handen och då slog det mig.

Jag tänker tamefan inte gå ner som en rutten människa. Jag ska så mitt frö och nå toppen till Mount Everest. Vattnet finns, men du får vattna fröet själv. Solen kommer, men du måste locka hit den.

- So if anybody asks, that's where I'll be. At the top of the world.

Längtan är värst

Just nu sitter jag här i det kalla, regniga Sverige och drömmer mig bort till det kalla, snöiga USA.
Jag kan knappt bärga mig till resan som kommer. Den 21 december drar jag härifrån. Dock kommer vi åka ifrån Landvetter och ner till Düsseldorf(tror jag) men på den tiden har vi inte egen tv(!!). Fast, vad är 2 timmar emot en 8 timmars resa? Sedan kommer vi ha egna apparater. Tre flygningar på cirka två veckor. Det ska bli riktigt gott. Gott ska det dessutom bli med en fräsch peanutbutter jelly bagel på morgonen och en rejäl cheeseburgare på Hard Rock Café. Kanske en fika på Starbucks med chokladscones eller en brownie? Jag undrar hur många varm choklad som kommer att ramla i min mage under denna resan. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit så god choklad som på Starbucks!
Att allting är så mycket billigare där än här i Sverige gör allting så mycket bättre också.

Ja jag vet inte vart jag ska ta vägen, vrider och vänder mig i stolen och kan inte riktigt koncentrera mig. Kanske ska lägga mig så dagen kommer fortare...

Vart är världen på väg?

Igår fick jag ett sms av J som varnade för ett +25-nummer. Ringer det - svara inte! Det kostar tydligen 160 kr/minuten när man svarar. Detta är tamefan helt sjukt! Att folk kommer på sådana saker för att tjäna pengar. Samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka att det är så jäkla smart. Det är väldigt lättförtjänta pengar och den som kommit på det ska vara lite stolt och lite hatad.

Men nu har det här med lurendrejerier gått för långt tycker jag. Jag tror nämligen jag har köpt ett fejkat rosa band mot bröstcancer. När man köper det sponsrar man ju cancerfonden med 20 kronor och när jag tittar på alla andras så är deras i en mycket ljusare färg och med mönster på. Mitt är skriker rosa och har inget mönster på.

Har jag blivit lurad? Att åka till thailand och köpa ett gucci-märke är skit samma, men seriöst. Fejka rosa band för cancerfonden?? DET är sinnessjukt...

Tävla med din fiffi!

Mitt försök att läsa en blogg gick inte så bra då jag upptäckte en reklam som tog all min uppmärksamhet.
Rubriken var "ansad, frodig eller helt rakad?" och jag kunde inte undgå att se denna håriga triangel. Man kunde välja att kamma eller raka fiffin som uppenbarade sig på skärmen. Jag valde att raka den.
Detta förde mig in på rfsu's hemsida där man kan tävla med sin fiffi för att vinna prdukter från deras nya intimserie med vårdande lotion för fiffin - rakad som orakad.

Så för alla er som vill vinna eller bara få ideér på hur ni ska raka er där nere så kan ni gå in här; http://fiffi.rfsu.com/

Jag håller på att garva ihjäl mig. Att raka den som svenska flaggan har aldrig fallit i mina tankar, elller att raka den som en pil neråt...

Så, tävla med din fiffi på http://fiffi.rfsu.com/

Homecoming

NU vart jag hemma, tryggt och säkert. Min resa började för sex timmar sedan och nu är jag äntligen hemma. Helt slutkörd i skallen.

Jag körde min pappa till Landvetter och upptäckte att jäklar vilken skön bil vi har! En knapp för att låsa hastigheten, en knapp för att få upp hastigheten, en annan för att reglera hastigheten... Allt för att slippa sätta foten på gasen! Dvs vi har en bil för den lata (därför är den perfekt för mig).
Resan upp gick fint för jag hade ju pappa i bilen. Hem däremot... Det gick lite... sämre.
Det började med att jag behövde gå på Mr. Toilet och tog den på macken som ligger precis vid flygplatsen, när jag kommer ut märker jag att jag tamefan ställt mig där det är en skylt "parkera inte här". Som tur var fanns ingen kö till toan så det tog inte ens fem minuter att komma ut igen = jag var väldigt nödig.
Sedan när jag kör iväg märker jag att jag glömt sätta upp GPSen. Jag chansar hej vilt på vart jag ska ta vägen. Dessutom håller jag ögonen på allt annat än vägen känns det som och det är då jag upptäcker polisen som står vid sidan av vägen. "Holy crap, nu får jag böter för snabbkörning eller så tar de in mig för alko-test" tänkte jag, men inget dera... Än i alla fall.
Till slut kom jag till Borås där jag skulle leta upp Knalleland. Vilket inte var så svårt egentligen eftersom det står tio stora skyltar med KNALLELAND på. Dessutom finns det en rondell som är döpt efter det. Men det blev ett par varv i den ändå, en körning upp på en trottoarkant och filbyten vilket resulterade i att jag stod diagonalt. Jag hittade till slut Gina Tricot och pustade ut.
Ut och in i olika affärer gjorde att klockan blev mycket och jag var tvungen att dra rallyt hemåt.
Så, 5 lastbilar, 2 idioter som ökar farten när man försöker köra om, 3 män i kroppsstrumpor på cyklar, 1 pundare som höll uppe 30 bilar vid ett övergångsställe och 10 000 rödljus senare är jag äntligen hemma!

Och jag måste säga, Borås... This scar will last mt whole life. Det är inte min stad.

Finally

Äntligen har jag klarat av första natten i lägenheten. Självklart gick det suveränt trots att det inte blev så mycket sömn för att vi är långt ifrån klara med uppackningen. Så det blev att lägga sig sent och gå upp tidigt. Vilket resulterade i 10 000 koppar kaffe vilket resulterade i lika många toalettbesök.
Jag märker nu att det finns många små saker jag skulle vilja ändra på här. Såsom dörrhantag, handtag till luckorna i köket, toalettskåp, vattenkranar och sådant. Men eftersom planen är att bo här i två år så spelar det ingen större roll.

På måndag ska vi slå två flugor i en smäll då det bär av till tandläkarn i Jönköping och en tripp till IKEA för att inhandla soffa, tv-bänk, hyllor, lampor och annat som behövs för att fullborda ett rum. Det kommer att bli skitbra! I alla fall i mitt huvud.

För att lägga ihop ett och ett, jag sitter nu i mitt rum med en kopp hasselnötskaffe och lyssnar på U2 - Grace och jag känner att det kan inte bli bättre!