Ångest och allmänt illa mående

Nu börjar jag få panik och känna mig obehagad och jobbig. Jag har fortfarande inget jobb och känner en oerhörd frustration över det.
Men idag ringde de ifrån efterfesten.com och bad om att jag ska jobba imorgon på gymnasiedisco i Kullaberg. Tänkte whataheck, inget händer här i alla fall och jag behöver alla pengar jag kan komma över så visst. Jag kan väl göra det då. Resan fram och tillbaka är betald och jag får använda deras dator. Har aldrig varit där ute så hoppas att det finns lite trevliga personer man kan konversiera med lite grann. De frågade om jag kan jobba i Parken nu i höst också och jag sa "ja, just nu ser det ut som om jag kan det" men ärligt så vill jag inte det. Men pengar är pengar och man gör vad man måste. Det är faktiskt roligt och man träffar så mycket folk, men jag har ingen lust faktiskt. Inte just nu i alla fall.
Måste skaffa ett jobb.

Anyhoo, för att muntra upp mig själv åkte jag och min mor till Jonatan idag och lagade lunch till honom. Alltid roligt att äta tillsammans. Jag och mamma hängde kvar också, gick till jysk och rusta för att handla gardiner åt honom och sedan till lidl för att köpa glass. Vanligtvis går man väl inte in på lidl, men den glassen är så jäkla god!
Och jäklar var vi åt. Då var det bra att vi gick en långrunda i skogen idag. Ätit som en häst och det går man då inte ner i vikt på.
För att muntra upp mig själv lånade jag en bok av Jonatan, 100 höjdare Sveriges roligaste ögonblick genom tiderna, den tror jag alla ska läsa. Redan i första "kapitlet" fick de mig fast av skratt.
Lars Gåre (en gammal Robinson-deltagare) ställer upp i ett hemma-hos-reportage i Veckans NU. Bilderna som finns i reportaget är bilder på han och hans fru när han kysser henne i sängen och hon bär bara siden nattlinne och han ingenting på överkroppen, mjukis"porr" helt enkelt.
Lars själv säger att det var ett försök till ironi och att det är typisk Gåre-grej - att göra parodier.

Låt mig citera;
"Gåres infall illustrerar på ett smärtsamt sätt svårigheten att få ironi att framgå genom tryckt form. Många har försökt. Paul McCartney fick på John Lennons dödsdag frågan vad han >tyckte om saken<. Svaret, ett lakoniskt >sådär<, var förstårs McCartneys sätt att visa hur orimlig frågan var, men det misstolkades av en hel värld som förfärades över Beatlesbasistens kallsinnighet. Ironi är väldigt besvärligt. Pratar du med en polare och säger >skönt väder< när det haglar ute förstår polaren - om han inte är från Japan - att du är ironisk. Är du däremot en Robinson-snubbe som lapar din fru i Veckans NU, så finns risken överhängande att du kommer att tas på allvar. Hur fasansfullt det än kan te sig."