Det går inte att undvika när man tittar på denna reklamfilmen; Pedigree. Den lätta och dova musiken till de små ansikten, jag kan inte hjälpa att bli rörd, ängslig och låta ett "ååh" glida ur mig. Jag kan inte hjälpa att känna mitt hjärta växa och bli väldigt tjejig som bara vill trycka mitt ansikte i deras och kela sönder de små liven!
Märker på mig själv att jag tycker mer och mer om djur ju fler år som passerar och tanken på att aldrig skaffa mig ett känns omöjligt. Någon gång måste jag skaffa mig någonting att kela med och skämma bort, en liten hund eller katt. Brorsan får helt enkelt inte hälsa på mig på så många år djuret lever, eller rådammsuga så fort han kommer förbi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar